Wanting is Suffering

En av alla kurser som jag har tagit under college har har varit “World Religions” där vi gick över olika religioner, deras grundläggande ideer och så vidare. Under kursens gång så kikade vi på bland annat Buddhism och jag blev introducerad till den Buddhistiska iden att vilja ha saker är lidande. “Wanting is suffering”. Ju mer jag har tänkt på det så verkar det stamma mer och mer. Att gå runt och tänka på saker som man önskar man hade, oavsett om det ar en fysisk produkt eller att fa en viss person att känna på ett visst satt om en brukar för mig vara en ganska obekväm känsla. Givetvis är det lättare sagt än gjort att inte vilja ha något, men för mig på senaste så har det varit en tanke som har hjälpt mig. T.ex. så fort jag tanker på något som jag skulle vilja ha så forsöker jag numera snabbt påminna mig sjalv att “wanting is suffering” och att jag därfor försöker övertala mig själv att jag inte vill ha något, eller någon.

Jag forsöker inte påstå att jag ar en Buddhist numera, utan jag gillar just den här iden och har darför valt att försöka “ta den till hjärtat” dom senaste dagarna.

Så en stor anledning till varfor jag gar runt och övertalar mig sjalv att jag inte vill ha något eller någon är eftersom just nu har jag ingenting och ingen. Istället for att frustrerat önska att saker och ting var annorlunda så tycker jag hellre om tanken att bara acceptera nuet och verkligheten. Detta är ju daremot en tanke som man kan ta för langt och svalta ihjäl sig sjalv, men jag tycker att det ar en skillnad mellan vad man vill ha och vad man behöver. Så som mat för att överleva ar t.ex. nagot man behöver och därmed anser jag det inte vara något som vill ha.

 
0 kommentarer